litesomdu

jag önskar mig en storstadskänsla. för nu har jag gått hemåt på samma gator flera nätter i rad, och jag tycker inte om att gå ensam i halmstad. för i varje gathörn finns ett minne och man kan aldrig bli någon annan för en stund. man blir bara påmind om att det här är samma gamla vanliga stad. Hade jag bott i en storstad kunde jag tagit en ny väg hem, en ny väg en som är min och inget behövde påminna om något.

ge mig en storstadskänsla och lite hopp, någon dag kanske jag hittar något nytt här som känns meningsfullt.

...försiktigt vågar man lämna lite av allt ansvar som följer med ett förhållande bakom sig. jag menar, jag är 17 år och mitt liv är inte direkt över. inte om jag får bestämma.

men jag undrar bara när man blir tillåten att släppa taget, för människor säger en sak men menar en annan. och hur man än gör är det någon som blir sårad.

jag kan inte både känna ansvar för någon som inte vill känna mig, och leva mitt liv fullt ut.det går ju inte.
för igår finns inte mer och att jag skulle vara din det vill jag inte minnas mer. så lev du din gårdag. jag vill leva nu.