litesomdu

jag önskar mig en storstadskänsla. för nu har jag gått hemåt på samma gator flera nätter i rad, och jag tycker inte om att gå ensam i halmstad. för i varje gathörn finns ett minne och man kan aldrig bli någon annan för en stund. man blir bara påmind om att det här är samma gamla vanliga stad. Hade jag bott i en storstad kunde jag tagit en ny väg hem, en ny väg en som är min och inget behövde påminna om något.

ge mig en storstadskänsla och lite hopp, någon dag kanske jag hittar något nytt här som känns meningsfullt.