litesomdu

Idag scannade min blick över restaurangens bord om och om igen.
sökte efter en mörk nacke som fick mig att frysa till is igår.

han var inte där, idag. självklart.
men det var ändå så att jag fick anstränga mig
för att inte låta blicken glida över platsen där han satt.

det är helt sjukt hur mycket han påverkar mig, fortfarande.
hela min hjärna blev helt seg och jag kunde inte koncentrera mig på vad någon sa till mig.
jag bara nickade, gjorde fel, bad om ursäkt, gjorde om.

en sekund, mötte din blick min.
och jag kunde inte låta bli att undra,

om du berättade för flickan mittemot om mig,
eller om du försökte nonchalera hatet, precis som jag.

-
godnatt världen.