litesomdu

Jag vet inte för vem jag skriver, 
det är bara ord. Är det i handen det börjar, 
eller huvudet eller utanför mig själv? 


 
Jag vet inte för vem jag sjunger, 
och vem bryr sig om sånt? Det är bara små toner som flyger 
genom luften, till ett öra någonstans.  
Det är bara toner, toner som lever, 
det är bara ord som redan finns,,  




en dörr slog igen och så, 
plötsligt satt jag här med pennan i min hand.... 
Jag vet inte för vem jag lever, 
men jag lever ändå. Kanske är det för ljuset i tunneln 
eller kanske, bara för mig själv.