litesomdu

det var en kväll.
en kväll som skulle börjat med 7-up och slutat hemma i skaplig tid.
harrys,
-
egentligen är väl tid mer en känsla vi skapar inom oss för att sortera händelser, så att man vet i vilken ordning ens liv inträffade. men  tiden är inte så viktig för vissa saker glömmer man ändå  fort och vissa timmar kan kännas som en sekund. det beror ju på , sinnesstämningen.
sinne och tid är inte samma sak.
-
vem bär ronja till elvan?
-
klockan är ju bara 11. vi borde inte ens vara här.
det är bara lisa och nikki som dansar.
andra väntar på att alkoholen ska tränga sig in längre i hjärnan,
så att deras kroppar att vågar dansa lite också.
-
jag tror du sa ditt namn innan du bad mig gissa din ålder.
jag trodde du var 21, kanske. tänkte att 21 är rätt gammalt ändå,
jag är ju bara 17-
-
varför spelar åldern så himla stor roll alltid? den begränsar ju hela ens liv. vad man får och inte får göra, bör eller borde. är skyldig att göra... 
-
jag ler bara för att jag är lycklig själv, inte för att jag ska se lycklig ut. du ser på mig att jag älskar att dansa eftersom jag inte ens är medveten om att du ser på mig. du säger nåt om rumpa och bröst och det lilla intresset du väckte nyss , när du sa att jag älskar dans, slocknar lika fort igen.
"jag ska köpa dig en prenumeration på slitz,säger jag". och du tar nog illa upp. men jag ler lika fort igen, väntar lite, det ska göra ondare än så.
-
för jag är sån. jag är bra på att få människor att känna sig så som jag känner för dem. jag vinkar inte över halva stan på tjejen jag inte ens tycker om, jag fjäskar inte in mig hos festfixaren som beter sig överlägset och snobbigt, jag orkar bara inte det.
-
klick klack klick klack.
-
nytt folk nytt ställe.
-
och så sitter han där på stolen och får mig att skrika zlatan högt, jag som hatar fotboll. det påpekade jag rätt snabbt efter, att jag hatar fotboll alltså.
-
konstig fest, de säger att man kan ha fest utan dans och jag står i dörröppningen o känner hur all ork och festhumör liksom bara glider av mig ner på dörrmattan och bildar en liten grå pöl.
fest utan dans?
i min värld är det dans som är fest.
-
men så är jag ju bara 17 än. och du ska snart ha barn. jag ska nog gå förresten, och jag tänker inte ge dig den där pausen och fråga snällt " om du inte vill att jag ska stanna, förstås".
-
trappuppgång. klassiskt. du liknar någon. säger att du inte kan hjälpa det, rycktes med bara. jaha.
så får man en klapp på kinden och avståndet mellan oss känns som mer än 10 år. lätt fätt. om man nu kan säga så. haha.
-
stannar mellan oss?
-
tss. nu säger jag den där sanningen från innan  jag sparade till ett bättre tillfälle och äntligen får jag tyst på dig. för du trodde nog knappt jag kunde prata sammanhängande och ännu mindre se rakt genom dig. men jo. jag tar ett steg och säger att jag kan placera dig nu, i ett fack. jag säger. .ha ett bra liv och säg inte att jag är bättre än henne.
-
för sånt säger killar. man är alltid bäst för stunden, sen är det ändå trygghet som spelar roll. tid. ålder.
-

jag hatar fotboll.
jag hatar spel.
jag hatar att det enda du sa var saker jag manipulerade fram. jag klarar inte av det.
jag vill känna mig lite förvånad, kanske lite maktlös.
man vill inte kunna förutspå allt.
.

lisa.lisa.lisa.det är tur ändå. att vi har varandra. och vi är inte shizofrena, nej .inte det mista-