litesomdu

Snart sitter man där på nyårsafton och tänker på hur fort allt gick,
hjälp, igen. fixa kläder, igen. Äta maten, igen. Stressa som fan, igen.

Jag önskar mig en lugn nyårsafton,
men mest av allt önskar jag ett bra nytt år.

Det här har varit ett av de värsta, på många sätt.
Men även ett av de bästa.

Det föds bra saker ur olycka?
Eller så lär man sig bara att uppskatta allt så mycket mer?

Jag har även insett en hel del,
känns lite som att ha blivit dumpad av sin barndom.
Jag är definitivt inte den flickan längre..
jo en del av den, i mina flickor finns den delan av mig..
i min trygghet, i mitt superstars.

Ni vet, inse saker. Vad kärlek är, hur mycket familjen betyder, och vilka vänner som är något att ha över huvud taget.

Allt det där kräver en lång och jäkligt jobbig väg innan man når den insikten, men det är värt det.
Jag hade inte velat sitta där om 5 år och gråta över saker jag kastat bort.

---

ps. nästa gång min pappa går in genom dörren är det jul.... :) jag längtar .