14 dagar och en evighet däremellan.
Resan gick bra, allt gick mycket bra trots skakig flygfärd på hemvägen.
frihet, det finns berg ovanför molnen, och vad är jag föutom liten då?
Alicante, med den välbekanta söta heta flygplatsdoften som slår som en vägg mot huden och får allting att klibba fast. Alla intryck som kommer mot en och man tvingas kisa för solens strålar.
skuggan var min bästa vän, i 14 hela dagar, och däremellan fanns en evighet.
Husen står i rader där vi bor, sådär riktigt radhusaktikt och man kan se att grannarna inspireras av de närmsta husens val av möbler och växter. själv bryr jag mig inte så mycket om ifall blommorna är rosa eller blå, det enda jag vet är att jag aktar mig för dem för det gula i mitten färgade av sig sist och jag vill inte slösa tid av semestern på att frenetiskt skrubba pollenfläckar, det kunde de tänkt på... spanjorerna.
-
vaknar på morgonen av att någon försiktigt pussar mig på axlarna, drar handen över ryggen och viskar "vakna nu älskling... det är inte ett enda moln ute!!" jag ler men håller ögonen stängda ett litet tag till, jag är ingen morgonmänniska, hur gärna jag än skulle vilja. Tillslut får barn, hundar eller andra som får för sig att låta väldigt mycket utanför det öppna sovrumsfönstret mig att inse att världen är vaken utan mig och jag går upp. .redan 40 grader varmt och jag undrar hur jag ska orka värmen.
-
men man orkar, blodet tunnas ut på nåt sätt och på kvällarna när vi badar sent i poolen och sitter i blöta kläder och ser ut över havet då kan jag rysa så att alla hår på armarna står rätt upp. Antingen så är det för att det är kyligt, eller så är det för att jag är lite rädd för fladdermöss. Kan ju vara du också. För att du är så jäkla fin.
jag har badat i vattenfall. plaskat på aqualandia.ätit en påse efterlängtade popcorn.skrikt som en galning då jag såg en kackerlacka.gnällt över att huden fjällar alldeles för fort.inte sminkat mig nånting. droppat
en halv flaska sololja på magen.skrattat åt vlads sönderbrända lår.shoppat för mycket.älskat aircondition.
man glömmer bort livet här hemma så fort. jag älskar spanien. jag älskar solen och människorna och språket. det enda jag saknar är maten och min älskade katt att gosa med. sverige är grått konstaterar jag ganska fort och det känns tråkigt, att känna sig lite grå. ,,
.
lämnade vlad på flygplatsen 3 dagar innan familjen åkte hem, det var jobbigt. Ögonblicket då avskedet var över ville liksom inte gärna infinna sig och jag gick så fort jag kunde därifrån sen men jag kollade minst 10 gånger bakåt om du såg på mig., sedan satt jag uppe på natten och vinkade på ditt plan och det är konstigt hur barnslig man kan bli av kärlek.
Jag kommer aldrig glömma när vi såg på ebbas dockteater, så himla sött. problempresenten. haha.
"har du hört talas om sonjas fööödelsedagsfest?" jag säger bara OFCOURSE =)
På hemresan föbannade jag madrids flygplats för de har de sämsta stolarna i europa och jag var skittrött. verkligen skittrött. jag somnade iallafall en stund innan det var dags att ta nästa flyg som beräknades att landa kl 16.00 i copenhagen. Flygfärden var ganska skakig bitvis och jag satt precis bredvid vingarna och såg hur de skakade upp o ner hela tiden. dimmigt. Flög över länder och blir alltid lika sorgsen när jag ser hur jorden ser ut uppifrån. helt rutig, indelad ,uppstyckad och ägd. fyrkantig inte rund alls. inte kul alls. och när vi närmar oss landningen då vill jag vända i luften och flyga tillbaka igen. för danmark ligger nedanför mig som en enda stor vattenpöl, vattenpöl med dimma ovanför. och jag känner än en gång ,
att jag inte är svensk inuti.
spanien -06
frihet, det finns berg ovanför molnen, och vad är jag föutom liten då?
skuggan var min bästa vän, i 14 hela dagar, och däremellan fanns en evighet.
Husen står i rader där vi bor, sådär riktigt radhusaktikt och man kan se att grannarna inspireras av de närmsta husens val av möbler och växter. själv bryr jag mig inte så mycket om ifall blommorna är rosa eller blå, det enda jag vet är att jag aktar mig för dem för det gula i mitten färgade av sig sist och jag vill inte slösa tid av semestern på att frenetiskt skrubba pollenfläckar, det kunde de tänkt på... spanjorerna.
-
vaknar på morgonen av att någon försiktigt pussar mig på axlarna, drar handen över ryggen och viskar "vakna nu älskling... det är inte ett enda moln ute!!" jag ler men håller ögonen stängda ett litet tag till, jag är ingen morgonmänniska, hur gärna jag än skulle vilja. Tillslut får barn, hundar eller andra som får för sig att låta väldigt mycket utanför det öppna sovrumsfönstret mig att inse att världen är vaken utan mig och jag går upp. .redan 40 grader varmt och jag undrar hur jag ska orka värmen.
-
men man orkar, blodet tunnas ut på nåt sätt och på kvällarna när vi badar sent i poolen och sitter i blöta kläder och ser ut över havet då kan jag rysa så att alla hår på armarna står rätt upp. Antingen så är det för att det är kyligt, eller så är det för att jag är lite rädd för fladdermöss. Kan ju vara du också. För att du är så jäkla fin.
en halv flaska sololja på magen.skrattat åt vlads sönderbrända lår.shoppat för mycket.älskat aircondition.
.
lämnade vlad på flygplatsen 3 dagar innan familjen åkte hem, det var jobbigt. Ögonblicket då avskedet var över ville liksom inte gärna infinna sig och jag gick så fort jag kunde därifrån sen men jag kollade minst 10 gånger bakåt om du såg på mig., sedan satt jag uppe på natten och vinkade på ditt plan och det är konstigt hur barnslig man kan bli av kärlek.
Jag kommer aldrig glömma när vi såg på ebbas dockteater, så himla sött. problempresenten. haha.
"har du hört talas om sonjas fööödelsedagsfest?" jag säger bara OFCOURSE =)
På hemresan föbannade jag madrids flygplats för de har de sämsta stolarna i europa och jag var skittrött. verkligen skittrött. jag somnade iallafall en stund innan det var dags att ta nästa flyg som beräknades att landa kl 16.00 i copenhagen. Flygfärden var ganska skakig bitvis och jag satt precis bredvid vingarna och såg hur de skakade upp o ner hela tiden. dimmigt. Flög över länder och blir alltid lika sorgsen när jag ser hur jorden ser ut uppifrån. helt rutig, indelad ,uppstyckad och ägd. fyrkantig inte rund alls. inte kul alls. och när vi närmar oss landningen då vill jag vända i luften och flyga tillbaka igen. för danmark ligger nedanför mig som en enda stor vattenpöl, vattenpöl med dimma ovanför. och jag känner än en gång ,
att jag inte är svensk inuti.
spanien -06
Kommentarer
Postat av: Nalle
Hate to say i told you so =P Du som var så antusiastisk över sverige innan och tyckte att det var sånna som jag som gjorde sverige så grått och tråkigt =P förstår du nu vad jag menar med att höra hemma någon annan stans och inte leva på riktigt i detta gråa land? =D
Trackback